Har haft en toppensommar utan problem, trots lite bråk med kroppen som reagerat på nya hormoner och grejer, idag vaknade jag och kände att inget går framåt. Att jag är trött på att "försöka själva" med lite hjälp och började googla på IVF-alternativ. Blev paralyserad och lamslagen av maktlösheten. Låg i sängen till 13.00 och sov om vartannat. Min partner kom in med frukost och väckte mig när lunchen var klar. Sedan gaskade jag upp mig. Hopplösheten är kvar men det finns ju inget jag kan göra åt den. Det måste få ta några månader till, det går långsamt och det är väl det jag inte klarar av. Vänner har blivit gravida och jag tror jsg upplevt 4-5 graviditeter som gått om varandra nu och vi har ännu inte lyckats.
Det är okej att det känns såhär. Det hör väl till. Känner mig så frustrerad när min partner pekar och pratar om barn och hur han vill ta med dem på olika saker, jag vill också det så otroligt mycket!
Iallafall.
Imorgon är min semester dessutom slut.
Jag har antagligen gått upp lite i vikt och måste fortsätta sträva neråt igen. Det är mycket att tänka på och väldigt tufft. Samtidigt ska man bara helt koko av alla hormoner och försöka att klara av vardagen trots blödningar och ont.
MVH
Trött på situationen, men strävar ändå.
Vaknade ledsen
Allmänt KommenteraHar haft en toppensommar utan problem, trots lite bråk med kroppen som reagerat på nya hormoner och grejer, idag vaknade jag och kände att inget går framåt. Att jag är trött på att "försöka själva" med lite hjälp och började googla på IVF-alternativ. Blev paralyserad och lamslagen av maktlösheten. Låg i sängen till 13.00 och sov om vartannat. Min partner kom in med frukost och väckte mig när lunchen var klar. Sedan gaskade jag upp mig. Hopplösheten är kvar men det finns ju inget jag kan göra åt den. Det måste få ta några månader till, det går långsamt och det är väl det jag inte klarar av. Vänner har blivit gravida och jag tror jsg upplevt 4-5 graviditeter som gått om varandra nu och vi har ännu inte lyckats.
Det är okej att det känns såhär. Det hör väl till. Känner mig så frustrerad när min partner pekar och pratar om barn och hur han vill ta med dem på olika saker, jag vill också det så otroligt mycket!
Iallafall.
Imorgon är min semester dessutom slut.
Jag har antagligen gått upp lite i vikt och måste fortsätta sträva neråt igen. Det är mycket att tänka på och väldigt tufft. Samtidigt ska man bara helt koko av alla hormoner och försöka att klara av vardagen trots blödningar och ont.
MVH
Trött på situationen, men strävar ändå.